Nu känns det äntligen som att jag har landat lite i vardagen efter 10 dagar på resande fot. Det var ganska så jätteskönt dock att att komma "hem" i söndags, sova i sin egna säng, springa på morgonen och bara vara tillbaka i rutinerna igen. Har dock haft det hur bra som helst i Dallas hos Amanda och i Salt lake city med min värdfamilj.

Dallas-
Ja, vad ska man säga, det går inte att beskriva. Att se Amanda stå och vänta i ankomsthallen var bland det underbaraste jag har varit med om. Först såg jag inte henne men när jag fick syn på henne brast vi båda i gråt. Tiden har gått fort sedan vi senast såg den 5 oktober hemma i Sverige men endå kändes det som en evighetsen vi setts. Vi åkte till Cheesecake och åt en brak välkomstmiddag som vi tyckte att vi förtjänade. Ingen av oss hade ätit cheesecaken så en sådan tyckte vi väll också att vi var värda. Sedan bar det av hem till Tutti, som förövrigt bor i ett slott (se bild nedan). Dagarna i Dallas spenderades på lek med Amandas värdbarn, turisting inne i Dallas, shoppinh, Rodeo,bio, Ikea-besök, badhus med mera. Turistingen inne i Dallas var minst sagt..hm.annorlunda. Vi gick igenom dom stora turistmålen på 2 timmar och då kändes det som vi gjort det man skulle. När jag sedan frågar om vi inte kan gå och shoppa lite i downtown säger Amanda att då får jag leta länge för det finns inget sådant downtown med shopping.

Min bästaste vän på pannkaksfrukost första morgonen

Tutti utanför hennes hus, eller slott är nog bättre ord.

Tutti&Frutti i Dallas, på platsen där JFK mördades.

Mera av Dallas stad

Vi var på John F Kennedy museumet och var snygga i våra guidehörlurar.

Vi var på Rodeo vilket var något av det sjukaste jag varit med om. Stora tjurar och monsterhästar som inte vill annat än att trampa ihjäl dom tävlande. Se video nedan så förstår ni vad jag menar!

Tuttis bild, himla synd att den inte vart skarp men ni ser ju hur äckligt nära det är att han blir trampad.

En utav de få som faktiskt lyckades hålla sig kvar!

Tänk High Chaparall, fast på riktigt!

Slitna efter en toppendag

Mamma, mamma,barn i lekparken.

Lättroad med en scarf

Så här kul kan man ha på ett köpcentrum

Sötis

Vi var på bion och pussade lite på Alvin och hans vänner. Vi såg Valentines Day som jag tyckte kunde varit såå mycket bättre men tanke på hur kändispackad den är.

Vi pussade också lite på varandra :)

Tack för världens bästa dagar tillsammans älskade vän!

Jag saknar dig redan

♥

Salt lake city- Var helt enkelt också hur bra som helst! Det var snöstorm samma dag som jag kom dit vilket resulterade i att skidåkningen var fantastisk. Dock ingen sol men man kan ju inte få allt. Dagarna spenderades i min värdfamiljs semesterhus som var så mysigt med brasor, hot tubs, ångduschar och så vidare. Under dagarna åkte vi skidor, jag tog hand om barnen när dom blev trötta på snön. En hel del pulkaåkning och varm chocklad drickande hanns också med.

En Margaret

Det är otroligt vad mycket man lär sig när man befinner sig hemifrån ett år. I alla lägen då jag har behövt någon form av teknisk hjälp har jag gått raka vägen till pappa eller pojkvän. Här går det inte riktigt att göra det utan du måste helt enkelt klara dig själv. Detta har resulterat i att jag under de senaste dagarna har lekt datanörd, sökt på olika forum och helt enkelt luskat mig igenom alla nördsidor. Så nu kan jag i alla fall starta datorn men kommer fortfarande inte in på min profilsida..

Men det jag skulle komma till var- SE INTE SHUTTER ISLAND! Jag och Saris var på den igårkväll och det kan vara det konstigaste jag sett på länge. Så spara era pengar och tid.

Nu ska jag ut och springa innan jag hämtar upp Maggan på skolan. I eftermiddag väntar balettlektion,lek och sedan skola för mig. Hoppas också på att skriva en stoooor update om mina 10 dagar på resande fot i Dallas och Salt Lake city.

Idag blir det massa lek i parken, tyvärr inte i denna parken i Dallas hos Amanda :/

♥

Hej alla fina!

Hemma efter världens bästa lördag-söndag inne i San Francisco. Har haft sådant lyckorus hela helgen. Om det är pågrund av att solen har hittat hit, för att vi hade den roligaste utgången på länge eller för att jag helt enkelt älskar denna staden låter jag vara osagt. Men mer om helgen i ett annat inlägg för det jag ville säga nu var mest att: Om 5 dagar får jag äntligen träffa min älskade Tutti igen! Att ha varit ifrån sin bästis i 4.5 månad har inte varit lätt men jag är säker på att det har varit värt varenda dag av saknad när vi får kramas på flygplatsen igen på fredag! Låt veckan gå fort för jag längtar ihjäl mig!

men det har tyvärr gått jämt ut när vi fjantat oss i omklädningsrum.

Balen maj 2009

Min student 12/6 2009

Fallskärmshoppningen i somras som jag fick av Stefan i studentpresent.

Sista bilden på oss innan jag åkte.

I love you, now and forever.

♥

/Din F

 

"Jag precis börjat läsa din blogg. vill också åka iväg som aupair fast i sommaren. Jag har också en pojkvän och tycker det är bra och läsa andra som åkt iväg som aupair som har pojkvänner. Hur hanterar du det? jag vill åka men det är fortfarande jobbigt. du vet säkert. tacksam för svar:)" Marie

Detta är en fråga som jag skulle vilja säga att jag får minst 2,3 gånger i veckan. Därför tänkte ägna detta inlägg åt en liten Vara-utan-sin-pojkvän-skola, så Marie här kommer mitt svar till dig.
För det första vill jag bara säga, åk! Du kommer inte att ångra dig, så mycket du kommer att få uppleva under ditt år är ovärderligt. Du kommer att se så många platser, träffa underbara människor från alla jordens hörn och sist men inte minst växa som person. Oavsett om du kommer till en skitfamilj eller en bra familj. Jag har haft vänner här som har bott i mindre bra familjer, som har åkt hem och ändå kännt att deras resa var värd allt och lite till.  Att verkligen stå på egna ben är en nyttig och ovärderlig erfarenhet.  I förhållande till hur många år man förhoppningsvis har kvar att leva, är ett år en relativt kort tid. Med det sagt vill jag också säga att åka ifrån personen som du älskar mest på denna jord är det tuffaste jag någonsin har gjort. Dagarna innan var jag ett vrak och sista söndagen innan avfärden på måndagen grät jag konstant.
Det kommer att komma perioder som du kommer att ifrågasätta varför du verkligen gör detta. Varför du befinner dig på andra sidan jorden, när dom du älskar mest befinner sig tusentals mil ifrån dig. Det kommer också komma perioder då du känner dig egoistisk. Att du kanske för första gången i ditt liv gör något för dig själv, enbart för din skull och ingen annans, är för många en jobbig tanke.
Men skönt att veta är att du har absolut ingenting att förlora. Du kan åka till din familj, visar det sig att aupair-livet verkligen inte var något för dig är det bara att sätta sig på ett flyg tillbaka. Detta kan i många fall vara en jobbig känsla, att det faktiskt inte är svårare än så att ta sig hem. Det kan kännas så avlägset men trivs du inte är du bara en flygresa ifrån att återvända hem till tryggheten. Visst, du blir några tusenlappar fattigare men en stor erfarenhet rikare.
Jag vet många tjejer här nere som har pojkvän och tillsammans med dom bestämt att dom bara ska prata någon gång i veckan. Anlednigen? Ja helt ärligt förstår jag inte anledningen. Det kanske funkar för andra, men personligen tycker jag inte om den ideén riktigt. Genom skype samtal helst varje dag, mail, brev och sms någon gång ibland håller jag och min älskling kontakten. Att verkligen ta del i varandras vardag tror jag är väldigt viktigt. Att inte bara ta del av varandras stora händelser utan också dom små och till synes oviktiga händelserna gör att man känner sig närmare varandra än vad man faktiskt är. Jag älskar att veta småsaker som vad min älskling lagar för middag eller vad han kollar på på tv. Att det är en tidskillnad på 9h kan ibland vara lite trixigt men allt går om man vill.
Sen tror jag också att det är viktigt att tillsammans ha ett mål att sträva efter. För mig och S var det resan som han gjorde till mig för några veckor sedan. Tiden runt jul var ganska så jättejobbig och längtan efter alla man älskar där hemma blev påtagligare än vanligt. Att alltid ha något att se fram emot och sträva efter tror jag därför är jätteviktigt.

Att jag sedan flera år tillbaka har haft en dröm om att åka som aupair, hjälpte mig väldigt mycket. Redan innan jag träffade min pojkvän var siktet inställt på ett år i Usa och detta var något som jag verkligen ville fullfölja. När detta året är slut ( ja, för det blir ingen förlängning för min del) kommer jag att vara så otroligt stolt. Dels över mig själv men framförallt över mig & Stefan. När vi klarat ett år utan varandra, känns det som att vi kan klara allt tillsammans. Imon firar jag och min prins 2 underbara år tillsammans! Det känns förjäkligt att inte kunna mysa tillsammans en dag som denna, men det är bara att försöka se frammåt. I sommar ses vi igen älskling!

Jag vet att jag har sagt det förr men det tål att sägas igen. Mina vänner är oslagbara. Nästan varje vecka så kommer det något brev eller paket på posten som piggar upp vilken lång arbetsdag som helst. För några dagar sedan fick jag ett paket adresserat från världens bästa Julia Johansson och idag fick jag ett långt brev från mormor&morfar om allt nytt gossip från Vetlanda- allt ifrån dagens 11-kaffe och Lets Dance blev jag uppdaterad om. Tack så jätte jätte mycket. Och tack Julie för dom fina souvenirerna från Thailand och chockladen ska vi inte snacka om hur gott den smakade. Jag blev verkligen hur glad som helst!