Nyss hemkommen från en kväll inne i San Francisco med ingen mindre än Sandra Gilén och hennes kompis. Dom är i San Francisco på semsester i några dagar innan de fortsätter roadtripen längs med kusten. Jag kan inte beskriva hur underbart det var att få träffa ett känt ansikte, prata om människor som faktiskt båda känner till och få en update om Jönköping. Ett nytt café med bättre priser än Waynes ska öppna vid Munksjön, damlaget har ingen tränare och Juneporten är sig likt. Precis den sortens fakta jag behövde :) Vi åkte till Battery Spencer som är utsiktsplatsen där dom flesta vykort på Golden Gate bron tas ifrån och sedan åkte vi mest runt i staden till olika turistplatser! Tack för en toppenkväll tjejer!

Pauline, Sandra & Jag

♥

Har haft en sjukt bra söndag med en hel tjejliga bestående av Sara, Mickis, Andrea, Evelina, Emilia, Johanna och Kajsa. Imorse rullade min bil ut från garaget för att ta oss mot Santa Cruz för en dag på beachen.  Sol, bad (ja hör och häpna så doppade jag mig för första gången i Stilla havet.. men det var inte nådigt), smoothies och svenska sommardängor på stranden!

Frammåt kvällen begav vi oss hemmåt mot Menlo Park- avslutade kvällen med ett resturangbesök och tydligen tyckte vi oss ha förtjänat var sin frozen yoghurt ikväll igen..

Hoppas att ni har haft en toppen helg. Imon väntar måndag (läs idag för er där hemmma i Sverige, låt oss skippa måndagsångesten och njuta av en ny vecka?

Synd att denna bilden inte är så tydlig på vad det är Sara håller i sin hand, men det är Apples nya tillskott i teknikfamiljen- IPAD! Det bästa av allt är att det är hennes alldeles egna och jag får pilla på den hur mycket jag vill! Har Ipaden kommit till Sverige?

♥

Ett litet nattligt inlägg skadar väll aldrig, nattuggla javisst! Vaknade idag upp till världens bästa nyhet, SM-GULDET ÄR I JÖNKÖPING! Det är vid sådana här tillfällen man får sig en liten reality-check. Att livet där hemma i Sverige verkligen pågår precis som vanligt- medan jag ligger och sover går HV71 och vinner SM-guld. Oj vad det är party på gatorna nu! Trots att jag helst  av allt bara skulle vilja chartra ett plan hem för några dagar och delta i firandet, har jag haft en toppendag med Amy, Linnea och Sara. Parkhäng på Stanford University, Frozen youghurt och myskväll. Planerna var Santa Cruz för hela slanten idag, men då jag vakande upp och insåg att "min" bil var borta blev det att tänka om. Flexibilitet mina vänner, det är en aupairs bästa vän..

Hej mina hönor!

Precis hemkommen ifrån kvällens lektion. Att jobba till 6 för att bara minutrarna senare sitta i en skolbänk i tre timmar är inte en favorit men när man har världens bästa lärare och känner att man verkligen får ut något av kursen går det an. Jag läser en slags journalistik klass som jag verkligen hoppas kan komma til nytta framöver.

Och min älskade prins- Du kan reta mig så mycket du vill för att jag tvingas sitta i skolbänken under en hel kväll men kolla in nedanstående bild. På lördag ska jag ligga på beachen och gotta mig, vad ska du göra? Rulla i snön? Nu är vi kvitt.. ;)

Läste nyligen om en tjej som har gjort en bok av sin dagbok på Lunarstorm. Sjukt smart affärsidé. Jag vet mycket väl att jag aldrig har kunnat med att ta bort min Lunarstorm men har förgäves försökt att komma in på den utan några vidare resultat. Den är putts väck. Men ni har väll inte glömt bort Efterfesten, Snuttis och Apberget ( Jönköpingsbor som använde det mest tror jag)? Och titta vad jag hittade om inte dessa bilder på Efterfesten under det otroligt påhittiga mappnamnet " Me and my life".  Sådant här gör mig glad alltså!

Sitter mer eller mindre instängd på mitt rum. Våra söta mexikanare till städerskor är här och jag vill inte störa. Imorse var jag en sådan där onödigt snäll aupair. Jag erbjöd mig frivilligt att köpa onsdagens standardfrukost- Bagels! Detta innebar att jag steg upp vid 5 för att ta mig en springrunda och på hemvägen springa förbi bageriet. Jag tror att ni aupairer som läser här känner igen er- Ibland erbjuder man sig att göra saker för att tjäna lite "extrapoäng", extrapoäng som egentligen inte behöver intjänas. Sekunden efter man erbjudit sig att göra en extrauppgift vill man bara ge sig själv en stor smäll i magen när man inser konsekvenserna, i detta fall en väckarklocka som ringer innan tuppen gått upp. Ja ja bra start på dagen i alla fall!

Tänkte passa på att svara på två frågor som jag får väldigt ofta.
1)
"hej! har en fråga till dej som redan är i usa och om du har lust att svara uppskattas det! :) vad gick du på när du valde din familj? har nyss snackat med en och har sån sjuk beslutsångest! så undrar bara om du har något tips, vad du tänkte på när du valde bort familjer och när du till slut valde den du nu är i? svara gärna på min mejl om du vill :)//mathilda"

Svar: Att vara i matchningsprocessen kan ha varit bland det tuffaste någonsin. Det är nästan så att Culture Care skulle skicka med ett paket deppressionspiller i sitt välkomstpaket till alla aupairer. Även fast man ofta gör det lite värre än vad det verkligen är. Visst det handlar om ens framtid för 1 år framöver men det är inte på något sätt så att du är tvingad till att stanna i samma familj i ett helt år. Att byta familj kommer alltid att finna som ett alternativ- även om det inte är något man önskar.

Jag är så otroligt glad att jag valde familjen jag gjorde. Skulle nog inte kunna få en bättre värdfamilj. I början av matchningsprocessen var jag alldeles för inriktad på vart familjerna bodde. Jag ville känna mig öppen för alla stater men innerst inne så ville jag bara till California och New york. Alla andra familjer lyckades jag hitta fel på, avsiktligt eller oavsiktiligt vet jag inte men så var det i alla fall. Dom 3 första familjerna jag blev matchad med bodde i Boston vilket var en stad som absolut inte lockade. Sedan fick jag turligt nog två matcher i San Francisco och en utav dem familjerna bor jag hos idag. När jag var i matchningsprocessen försökte jag verkligen sätta mig in i hur det skulle vara att leva med denna familjen. Jag hade jättebra kontakt med båda mina två sista matchar och ställde så mycket frågor att det kändes som att jag redan kände dom. Sedan är det viktigt att fråga alla dom där småfrågorna som kommer att vara jättebetydande när du väl är här. T.ex hur jobbar du på helger, får du tillgång till bil utanför jobbet, får du ha besök och så vidare. Transportsystemen här i Usa är i många fall värdelösa så en bil skulle jag vilja säga nästan är ett måste. Tänk också på vad som känns rimligt för dig när det gäller ålder på barn, tjejer/killar och hur många barn dom har. Att matcha intressen men barnen utifrån vad du gillar är också bra men absolut inte en nödvändighet för att ni ska ha kul tillsammans!

2) "Hej :) har länge nu funderat över att åka till Cali
och jobba som Au pair, men har inte fått det där extra knuffet. Undrar bara hur du gick till väga om du har några tips? Skulle vara jätte gulligt om du skulle kunna maila tillbaka till mig.

take care :)!/ M"

Svar: Vad kul att du funderar på att åka som aupair. Här kommer tipsen på det där extra lilla knuffet som du bad om:
* För det första- att tänka på att man ska vara borta ett helt år ifrån alla man älskar där hemma kan ofta kännas ganska så överväldigande. Men tänker man istället på hur många år man har kvar att spendera med dom där hemma i Sverige så blir ett år helt plötsligt inte en så lång tid. Att åka som aupair är ett helt perfekt mellansteg till att inte bo hemma men att ändå inte skaffa sig en egen lägenhet.

* Det är ett otroligt bra sätt att få uppleva Usa på. Jag skulle aldrig ha råd att bo som jag gör nu och kunna se så mycket på egen hand.

* Försök tänka på allt du kommer att få uppleva i Usa som du missar om du stannar i Sverige. Sverige finns kvar, chansen att åka som aupair kommer kanske aldrig att komma tillbaka till dig. Om jag exempelvis inte skulle åkt detta året tror jag aldrig att jag skulle ha åkt. För när man väl har börjat plugga igen och är färdigutbildad tror jag inte ett år som aupair passar lika bra längre. Då känner man förmodligen att man vill ge sig in på arbetsmarknaden så fort som möjligt. Och tänk på alla underbara människor du kommer träffa. Jag har lärt känna mäniskor som jag vet kommer stå mig nära resten av livet, det är ovärderligt!

Hoppas att jag har lyckats pusha dig lite för jag lovar dig, du kommer inte ångra om du åker!

Heeej mina fina!

Så kommer det traditionella måndagsinlägget då man ska skriva om hur deppig man känner sig över en ny vecka och att man bara vill ha helg igen. Men icke! Jag känner inget måndagsdepp alls utan snarare bara jäkligt peppad på en ny vecka här i staterna. Helgen var toppen med ett besök i Santana Row, bio, en utgång som inte blev mer än att stå i kö till en klubb med en halvt handikappad Sara, en lång morgonrunda med Amy, Sara och 4 hundar?! ( Jag hoppas att ni som läser detta som känner mig höjde lite på ögonbrynen där i alla fall). Jag har alltså på 6 månader gått ifrån att vara dödens rädd för hundar till att frivilligt vara ute en lördagsmorgon och promenera med fyra så läskiga varelser. Det är vad jag kallar utveckling!

Jag har också hunnit med hela tre besök i Stanford park med solning och picknick med vänner. Men det bästa av allt- Jag har varit på Great America, ett jättebra nöjesfält bara en tjuga med bilen ifrån mig. Efter att hoppa fallskärm tror jag inte jag vet något roligare än att åka berg-och-dal-banor och massa andra roliga attraktioner! Ännu bättre är att jag nu har säsongskort där så jag kan åka dit hur mycket som helst!

Nu är jag äntligen feberfri igen. Och att jag ens använder mig av ordet äntligen är patetiskt. Att vara sjukf i 3 dagar är absolut inte vanligt för mig och jag antar det är därför jag tycker det känns som en evighet men jag är ju bara för löjlig. Människor är sjuka i flera veckor, månader, ja år och jag tycker några dagar är för mycket. Hur som helst hade jag en toppenkväll igår. Jag, Sara och Amy körde ett pass jag aldrig testat på gymmet- Booty Camp. Jättekul och svettigt så dit blir det nog en återkomst. Sedan åkte vi hem till Linnea och badade i hennes hottub. Tjejsnack och planering inför framtiden- det kallar jag ett bra avslut på kvällen.

Idag är fjärde dagen i rad som jag är hemma med Maggan. Nu blir det lite Dumbo, sötnosen passar på att kolla på film när hon är sjuk då hon i vanliga fall inte får kolla på film. Det kanske är därför hon aldrig blir frisk, för att hon vill ha movietime hela veckan.. Jag förvånas varje dag hur en liten 4-åring som hon kan vara så jäkla clever...

Okej jag har nått höjden av uttråkning. Min feber är fortfarande skyhög men jag har aldrig varit riktigt bra på att bara ligga ner och vila. Därför har jag precis storstädat mitt rum med Svenska Hollywoodfruar i bakgrunden. Och jag säger som alla andra, Maria Montazamy vilken stjärna! Jag har även haft Frida-tid med hemma spa och nagelmålning och massa annat pyssel. Nu väntar lite pilates och sedan sängen. Min kära mor säger jämt att hon skulle behöva skicka mig till en öde ö eller ge mig en sjukdom varje månad för att jag skulle tillåta mig själv att varva ner någon gång ibland. Tydligen så hjälper det inte med sjukdom heller..

Något som jag bläddrade igenom idag var Ayia napa bilderna med mina favoriter från NV3A. Tänk att det snart är ett helt år sedan vi spenderade en underbar vecka där! Fy vad jag saknar er hela bunten!

En av alla filmer ifrån Ayia Napa

Micke har gjort slut på toapappret och vi väljer att lösa problemet! Nostalgi på hög nivå!

Okej roligare har jag haft i mitt liv- Idag är Kate frisk och i skolan i alla fall, men jag och Maggan är fortfarande hemma och har sjukstuga. Hon med hosta och jag med hosta & feber. Just nu ligger vi och kollar på lite Nalle Puh och dricker grönt te.

Helgen var som vanligt hur bra som helst men en blandad kompott av shopping,utgång, bio, resturangbesök och ett besök till frissan. Det sistnämnda är något som jag helst glömmer. Ska det vara så svårt att hitta en frisör som är vettig? Nu gick jag och sara ändå till en dyr och välkänd salong. Vi båda fick jättekort hår och hon missade vissa delar i mitt hår när hon slingade. Jag får satsa på att bara klippa mig en gång till innan jag åker kommer hem till min frissa Maria, hon vet hur det ska göras hon ;).

Vi firade födelsedagsbarnet Linnea som fyllde 20! Vi köpte med oss tårta till hotellet och hade ett litet minikalas!

 

 

Gaaaaaaah, om 3 timmar gör jag ett nytt försök! Sist var i december och jag såg ut som en påskkyckling i håret. Efter flera månader av hårrehab känner jag mig nu redo för att ge den amerikanska frisörindustrin en ny chans.

Här har ni Andrea och Frida kyckling efter ett mindre roligt och gråtfyllt frisörbesök i December. Håret uppsatt i en knut efter ett salongbesök bådar aldrig gott..

Thank good its Friday känns både som ett ganska så uttjatat uttryck men också i mitt fall ett väldigt onödigt sådant. Veckorna går så sjukt fort och jag vet faktiskt inte riktigt vart tiden tar vägen att när helgen väl kommer undrar jag mest vart dom senaste dagarna har tagit vägen sedan förra helgen. Nu vill jag absolut inte påstå att själva aupair jobbet i sig är så underhållande att man glömmer bort tiden. Tvärtom, många dagar sitter man och räknar minutrarna tills man får sluta och hitta på något kul med vännerna på kvällen. Jag älskar att ta hand om barn, men inte är det en dans på rosor hela dagarna. Min fredag kunde i alla fall inte börjat bättre. Jag och Amy har börjat tro att vi är militärer vilket betyder att vi går upp runt halv 6 snåret på morgonen för att gå Stanfords vandringsled. När vi börjar jobba någon timme senare är vi både piggare och känner oss redo för en dag med eventuella tjaffsiga ungar-perfekt! Amy ville gå i morse, men det ville inte hennes onda hals. Eftersom jag redan var uppe på benen åkte jag till Starbucks och köpte morgonkaffe precis när dom öppnat vid halv 6 och stack ut på en springrunda. Bra start på dagen!

Resten av dagen har jag spenderat mestadels med Maggan. Min värdmamma och Kate är iväg på en lite spontan skidresa till Salt Lake. Dom bokade i onsdags, åkte igår. När jag blir stor ska jag också bli rik och kunna åka på oplanerade resor när jag vill! Kvällen bjöd på Great Mall med Sara, Amy & Linda och därefter Cheesecake- en väldigt ovanlig och lugn fredag. Den som gjorde min dag till något extra var dock min Tutti. Den 7 maj får jag krama ihjäl henne igen men denna gången på San Franciscos flygplats när hon kommer till mig!

Vår roadtrip ner i helgen ner till Pismo Beach var en sådan där typsisk weekend som man inte riktigt vet i vilken del man ska börja berätta. Dagarna flöt bara ihop och allting kändes som en ända lång dag. Och kollar man på våra bilder och räknar outfitsen ser det ut som att vi har varit borta i minst ett par dagar till. Det hela började i alla fall i fredagskväll då jag, Sara, Linda, Elin, Tess och klara begav oss några timmar söder ut i en fullproppad bil. Vi kom fram ganska så jättesent men på en tjuga var vi klara för utgång ( 6 tjejer framför en miniliten spegel gör det hela ännu mer imponerade). Och vilken utgång! Utestället var helt perfekt, folket likaså. Lördagens första timmar spenderade vi på en ganska så mulen strand innan vi åkte iväg för lite turistning. Eftermiddagen spenderade vi i en hot tub på en resort-anläggning. Sedan blev det ytterligare en snabbfixning på motellet vi bodde på innan vi åkte på förfest på Josh hårsalong. Han stylade 3 av oss, medan vi andra 3 gick och köpte mat på det äckligaste stället någonsin. Tänk ett riktigt Gordon Ramsey fall. Kockens ungar springer runt i köket med snuttefiltar, det tar 40 min för oss att få ett pitabröd med sallad i och det är bara allmänt snusk. Nog om det. Kvällen blev i alla fall hur lyckad som helst. Söndag och påskfirande här i Usa. Vi började dagen med Frozen youghurt till frukost innan vi åkte vidare och firade i en park med folket som vi umgåtts med under helgen tillsammans med Josh släkt. Barbeque och stor påskbuffe, äkta genomgoa amerikanare, parklekar och bara allmänt jätte mysigt. Vi avslutade sedan en otroligt lyckad weekend tillsammans med att bada hot tub igen. Tack tjejer för världens bästa i helg. ♥ Och nu måste jag verkligen sova. Nästa vecka ska jag lova mig själv att skärpa mig med sömnen. Men det är först nästa vecka det..

Nu är jag hemma igen efter världens bästa roadtripweekend ner till Pismo Beach med mina donnor. Har verkligen haft det hur bra som helst, men det det kommer en stooor uppdatering på det imorgon. Nu till något helt annat för idag firar nämligen jag och Sara 6 månader här i Usa. 6 månader, ett halvår- ja det är en lång tid! På ett sätt känns det som att tiden har sprungit förbi men på ett annat sätt känns det som att jag har varit borta en evighet. Jag har nästan glömt bort hur vägskyltarn ser ut hemma, hur mitt rum luktar och hur pappas ugnspannkaka smakar. I dagarna kommer även en bildbomb ifrån min första halvlek här i Usa. Dock kommer det omöjligt gå att sammanfatta min första halvlek här på ett rättvist sätt. Allt jag har upplevt, alla nya platser jag har besökt och alla nya underbara människor jag har lärt känna är svårsammanfattat.

Dagen idag har spenderats med min värdmamma, Kate och Maggan. Vi tog bilen ner längs highway 1 ner till Monterey Bay (ca 2 timmar ifrån Menlo park). Vi gick på ett jättekänt akvaritum, Monterey Bay Aquarium. Verkligen något att rekommendera. Därefter tog min värdmamma mig till något av det finaste jag någonsin har sett, 17 mile drive. Det är en 17 mile lång väg som slingrar sig genom de mest fantastiska landskapen ni kan tänka er. Här pratar vi om ett Halleluja-moment! Vår utflykt avslutades på uteterassen på Pebble Beach golfclub, som är en utav de mest kända goldklubbarna i världen. Kvällen har spenderats på Zumbaklass och kvällsfika med vänner!

Bjuder även på en bild ifrån vår underbara helg i Pismo beach!

Ifrån vänster Elin, Tess, Klara, Sara, Linda och jag!

♥

Detta mail möttes jag av i inkorgen imorse.

"Hej min älskling. Ta det lugnt i påsk! Mammis"