Good times good times- yes, det har dom senaste dagarna bestått av. Utgång i Palo Alto, reseplanerande, massa annat fix inför avresa och en hel del bus med Kate&Maggan. Sedan i söndags kväll har jag hunnit med en ovanligt och högst intressant middag med Andrea, Erica och hennes kompisar med tillhörande kompisar. Det var champange, tårtor och annat innan vi efter en timme på restaurangen äntligen fick beställa vad vi faktiskt var där för att äta- mat och inget annat. Yes, grabbarna här i landet må vara givmilda men det finns en gräns för när det blir för mycket.

Jag vet vad som måste göras, men ändå sitter jag kvar här i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i. Det är få nätter i mitt liv som jag har behövt gråta mig till söms. Igår var dock en utav dem. Detta är så otroligt jobbigt. Inom 10 dagar ska jag lämna människor som har kommit att få en så stor roll i mitt liv. Inte bara stor roll i den betydelsen att jag tycker så mycket om dem, utan även stor i den betydelsen att det är med dessa människor jag har delat det senaste året med. Det senaste året där jag har byggt upp ett helt liv som jag nu ska lämna. Att se två små tjejer gråta varje dag och undra om jag kommer att komma tillbaka gör så ont. Ungefär vid den här tiden om en vecka har jag precis påbörjat min allra sista jobb dag och ett helt år har gått sedan den allra första. Nej nu ska jag börja dona med presenter och annat fixande. Att börja packa i förtid har jag aldrig varit något fan av, förbereda kan man göra men att börja packa är ju bara förgävesjobb, det åker ju upp lika fort- 1,2 dagar innan kör jag jämt på.

Helgen har varit alla tiders. Idag ska jag träffa Erica en sväng,planera resa med Saris och förhoppningsvis träffa Andrue ikväll! Nu ska jag iväg på lite ärenden men annars så är den här bloggen svintråkig denna helg men jag ber om ursäkt.

Jag har en framtidsmorgon. En framtidsmorgon där jag i den bemärkelsen försöker lista ut vad mitt nästa steg i livet är. Lite som en schackpjäs som listar ut hur han ska gå för att få ett så optimalt läge som möjligt. Lika mycket som jag bara vill leva i nuet, njuta av mina få sista veckor i Usa tillsammans med min värdfamilj och vänner, så vill jag också veta vad mitt nästa steg kommer att bli. Ovetskapen kan vara kul i vissa sammanhang, men just i detta föredrar jag motsatsen. Detta är första gången i mitt liv som jag faktiskt inte riktigt vet vad nästa steg kommer att bli. Jag är såå sugen på att börja plugga journalistik men känner också att jag inte riktigt är klar med "lek och res"-delen ännu. Pluggdelen i livet kommer att komma men tiden som jag befinner mig i nu kommer faktiskt aldrig komma tillbaka. I min fantasivärld kommer jag hem och jobbar ihop massa pengar ett bra tag, åker sedan till Australien med min älskade i ett halvår, gör småresor med vänner och kommer därefter hem och pluggar. Att säsonga i Alperna, Åre eller någon annan skidort tillsammans med Amanda hade inte varit helt fel heller. Ja, ni ser, det är alldeles för mycket ideér som snurrar i min hjärna för tillfället. Men som man brukar säga- det får framtiden utvisa!

Nej nu är det faktiskt en lite smått irriterad Frida som skriver denna morgon. Jag har två funderingar.

Idag har faktiskt varit en ovanligt seg och lam dag. Jobb, egna ärenden,träning, städande, fotbollsträning, cykelutflykt, barbielekande och en planeringskväll med min Sara i Palo Alto. Vår månadsresa närmar sig med stormsteg och det ska bli sååå kul! Något som också är kul är att jag är så sjukt nöjd med min kamera. Jag är precis som alla andra systemnördar nu och ska plåta på allt och alla. Sara & Amy skjuter mig nog snart men dom får helt enkelt stå ut. Två andra som är tacksamma att fotografera är småglinen nedanför. De är mer än gärna med på bild.

Det är tufft att vara mamma! Vaknade upp av mardrömmen att min välskapta son (dock utan 10 fingrar och 10 tår utan med en lins istället) var borta. Någon hade smugit sig ner i min källare och tagit den. När jag vaknade upp stod kameran dock där lika fint på mitt nattduksbord som när jag lämnade den.  Nu har jag precis avslutat morgonens första jobbtimme med frukostlagning, påklädning och allt vad det innebär. Nu väntar löprunda,brevpostning,städning och upphämtning utav småkrypen men först tänkte jag visa er några bilder ifrån helgen!

I flera år har jag drömt om en egen systemis. Idag utanför dörren stod när jag kom hem en stor brun box adresserad till mig ifrån en fotobutik på andra sidan landet någonstans ovanför New York. I den låg en Canon eos 450d plus en hel box fylld med tillbehör som stativ, olika linser,väska och massa annat kul. Och jag fick den för ett riktigt pangpris, helt ny och fräsch! Visst har jag hört att den sanna lyckan inte kan vara kopplad till materialla ting och det kan nog vara sant till en viss grad men fan vad jag är lycklig just nu!

Är precis hemkommen ifrån en utav de mäktigaste upplevelserna under mitt år här i Usa. I lördags morgon packade trion bilen full med tält,sovsäckar, bars i överflöd och lite andra förnödenheter. Vårt sikte denna helg var inställt på Yosemite nationalpark som ligger ca 4 timmar härifrån. Vi tog oss dit och det ångrade vi inte för en sekund. Naturen här fick mig att fälla tårar av lycka så vackert var det. Vi har under helgen hunnit med en ca 6 timmar lång hajk, sett en livs levande björn, campat, haft mys med smorés och massa annat framför elden, sett " The milky way" som vi tror översätts till galaxen på svenska. I alla fall det vita som går som ett band runt vår jord som man bara kan se på ytterst få platser i världen. Mer bilder kommer snarast men nu behöver jag få mig några få timmars sömn innan jobb väntar. Tack för en underbar helg trion!

Jag har sagt det förr men säger det igen. Det är tragiskt vad bortkopplad man blir från världen och dess nyheter när man befinner sig här. Jag älskar älskar älskar att läsa nyheter och gillar att vara insatt i vad som händer, men här vet jag knappt hur en tidining ser ut. Ett exempel var för några månader sedan med den stora oljekatastrofen. Jag och min kära mor hade en konversation i stil med:

Så här skriver aftonbladet idag
"En enorm explosion i en naturgasledning, och den brand som följde, har förstört ett helt grannskap nära San Francisco. Minst sex människor dog i den värsta katastrofen i sitt slag i USA på flera år.Dessutom skadades tiotals människor och fler än 170 hus skadades eller förstördes. Brandkårschefen Charlie Barringer i San Bruno nära San Franciscos internationella flygplats sade till medier att han räknade med att dödstalet skulle stiga."

 

I väntan på att jag ska få bilderna ifrån gängets besök här i San Francisco för snart 2 veckor sedan uppdaterar jag med lite highlights ifrån ett annat kärt besök. Nämligen när min bästa besökte mig här i Menlo Park för några veckor sedan.

Idag är det Labor day- det handlar något om att alla arbetare ska få en dag ledigt mer än så varken vill eller behöver jag veta. Men tack vare denna högtid fick jag en extra dag ledigt och det tackar jag verkligen inte nej till. Började i alla fall morgonen med att vakna upp till några elefanter som klampade på övervåningen. Sedan var denna dag igång. En löprunda, skypning med min prins och sedan några rundor till biltvätten. Frammåt tidig eftermiddag mötte jag upp Sara,Amy och en dansk tjej för lite söndagspicknick i en park. Efter det åkte jag hem till Erica som numera bara är hemma på helgerna ifrån college. Fick träffa delar av hennes familj som jag inte träffat innan, agerade taxi, åkte på shoppingrunda till Nordstroms rack och Stanford mall ( endast fönstershopping för mig, SPARA SPARA SPARA) och vi avslutade kvällen med en välbehövlig pedikyr och manikyr på ett superbilligt kinesställe!

Okej, jag är fullt medveten om att denna blogg för tillfället inte är den mest sammanhängande men ni får helt enkelt stå ut. Mitt liv är inte det mest sammanhängande nu heller vilket speglar av sig här. Det är roadtrips hit, underbara Sverigebesök ifrån nära&kära, lite skola, massa jobb och vänner samtidigt som det är en hel del nytt på ingång. Idag firar jag och Sara 11 månader här i Staterna, 11 månader!! Vi har varit med om så mycket tillsammans och jag kan inte bli mer tacksam över det! Om exakt en månad imorgon så lyfter ett plan som ska ta oss ifrån vårt liv som vi har byggt upp här till Hawaii tillsammans med Amy. Sedan fortsätter vi att resa i 2.5 veckor till innan vi landar på svensk mark någon gång i början av november. På dessa veckor väntar några tveklöst underbara dagar i storäpplet New York och sedan en roadtrip runt i Florida med start i Orlando för att sedan åka vidare till Miami Beach, Key West med mera.

Pratade med min finaste för några timmar sedan och han säger att han har gjort DN-testet som jag skrivit om tidigare under dagen. Han frågar vad jag blev och hur många procent jag fick-Folkpartiet 53 % blir mitt svar. (Ja, jag vet mammis att vad man röstar på i valet är något som man egentligen borde hålla för sig själv men jag ser faktiskt inte riktigt meningen så varför inte dela med sig). Hans reslutat var exakt samma! För att få precis samma måste man alltså klicka i exakt samma svar på alla 38 frågor- annars så skiljer sig åtminstone procenttalet. Yes, dagens sammanträffade! ( Amy, din berättelse idag  vinner "årets sammanträffande")

Oh wow, här har det varit dött i en vecka. En vecka som har varit heeeelt underbar! Att få krama om fem utav sina närmst vänner igen efter ett år av saknad var obeskrivligt. Jag har så mycket att berätta men nu först väntar jobb hela dagen lång.