Natten kan ha varit det jobbigaste jag någonsin har varit med om. Att dom körde på något slags kärlekstema på alla radiokanaler hem från flygplatsen gjorde ju inte saken mycket bättre. Jag trodde inte det kunde bli så mycket värre än när man lämnade alla man älskar hemma, familj,vänner,släkt och pojkvän, men igår var om möjligt tio gånger värre. Den 5 oktober åkte jag till Usa men då åkte jag ut på ett helt nytt äventyr. Då åkte jag till något jag hade drömt om i så många år.  Igår så åkte personen som jag älskar mest på denna jord ifrån mig. Hem till ett kallt men ändå så underbart Sverige. I stunden hade jag bara lust att boka en sista minutenbiljett och följa med. För er som inte har varit med om något liknande är det svårt att beskriva hur omänskligt det känns. Att stå på var sin sida av säkerhetskontrollen och veta att det är minst ett halvår kvar tills man ses igen. Minst 180 dagar tills jag får pussa på min prins igen. Det går inte att förstå.