Dagarna bara rullar på och ska jag vara helt ärlig så börjar jag få lite smått panik. Känslorna är så blandade, ena dagen vill jag bara sätta mig på planet till New York direkt ( för att slippa tänka på hur mycket jag kommer sakna allt och alla här hemma), ena stunden vill jag inte åka överhuvudtaget. Men då är det tur att jag har så himla många stöttande människor i min omgivning som påminner mig om hur länge jag har velat göra det här. Dom påminner mig om att det "bara" är ett år av mitt liv. Eftersom jag prompt ska bli 103 år har jag ett antal år kvar att spendera här hemma i Sverige :)

Senaste dagarna har bland annat spenderats med en massa vänner, Steff och handbollen. Även en hel del förberedelser har hunnits med- köpt små söta presenter till mina värdtjejer som jag ska skicka ett brev till i veckan, bokat hälsoundersökning, planering av avskedsmiddagar.. ja det är helt enkelt en massa som måste göras. Det är först nu som jag ångrar att jag har varit alldeles för bortskämd med allt som stavas tvättning och matlagning. Herre gud, det blir hårdträning för mig tills jag åker nu.

I kväll åker jag med mina handbollsbrudar för att spela DM i Eksjö. Yeeh! Sen kommer mommo&moffa och hämtar upp mig så bär det av Vetlanda för att spendera några dagar med dem och resten av släkten. På lördag kommer steff,mamma och pappa ner men tänkte jag kunde vara lite gullig och vara där lite längre :)