Förra veckan trodde jag att jag hade min allra första riktiga dos av hemlängtan men så fel man kan ha. Efter x antal felkörningar på motorvägen, några slag i ratten och en hel del svordomar så lyckades jag och sara ta oss fram till Ikea- en körning som borde ta en kvart tog oss över 90 min (ett middagsstopp pånågra minuter inkluderat). Det visade sig senare att jag hade skrivit ut en karta till Ikeas lager, inte konstigt att vi körde helgalet. I alla fall, känslan av att gå in på Ikea var underbar men samtidigt hemsk. Jag hade gåshud när vi gick runt på avdelningarna för det såg verkligen precis ut som hemma. För ett tag trodde jag att om jag gick ut genom utgången så skulle jag mötas av A6 parkering hemma i Jönkan. Usch det var jobbigt.

I alla fall, där mötte vi upp två lagom muntra tjejer Mikaela&Tess som hade suttit där ett bra tag och väntat. Eftersom vi kom en kvart innan dom stängde så hann vi varken med någon shopping eller stopp i resturangen för köttbullemiddag men nu vet vi ju alla fall hur vi ska köra nästa gång, kan man ju hoppas i alla fall. Resten av kvällen spenderades i Mikaelas poolhus. Mycket mys

Dagen idag har besått att bodypump med Mikaela, bus och lek här hemma i trädgården (det har förövrigt varit över 25 grader idag, peppar peppar att det håller i sig till helgen), balettträning med Kate och nu har Mikaela precis åkt hem efter en myskväll med glass och en film som det sågs 5 min på. Nu sitter jag iklädd min prins t-shirt som forfarande luktar precis som han och ska sova. Imon blir det tidig uppstigning för ett step-pass!