Hej trogna läsare!

Nyss hemkommen från en löprunda upp till Racketcentrum för att där möta upp min syster och klättra. Så sjukt roligt. Gud vad jag saknar tiden då det stod klättring på schemat varje söndag. Dagen har förövrigt bestått av jobb på Hemtjänsten och en träff med Nattihjärtat.

Men nu till min weekend i Stockholm som har varit allt annat än vanlig. För 2 veckor sedan bokades resa till älsklingen och hans familj i Stockholm. Att Steff då skulle komma att föreslå att vi skulle utnyttja min studentpresent jag fick utav han, nämligen en fallskärmshoppning hade jag inte en tanke på. Men så blev det i alla fall och jag ångrar verligen inte det för en sekund. Det är verkligen bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. Den känslan! Här kommer storyn: Det börjar med en färd mot Västerås som känns som att den är sjuhelsikes mycket längre än vad den egentligen är ( hela jag är nervös, Steff spelar tuff  vilket lugnar ner mig emellanåt men har ingen störra påverkan). Väl framme så märker vi att det är ett 20 tal före oss som ska hoppa, vilket leder till att våra hopp blir försenade 2 timmar. Ännu mer skakande händer, ännu mer nervositet. Plötsligt står det en kille bakom. "Vem utav er är Frida Grundström? Det är dax nu!". Kunde han inte sagt det där liiite mindre dramatiskt? Puh ännu mer nervositet! När vi väl sitter i planet och är på väg upp önskade jag att jag satt på ett chaterplan till Grekland och inte ett plan som vid 4000 meter skulle stanna och kasta av sina passagerare.
När min instruktör som satt fast på min rygg, pekade på sin makapär som visade vilken höjd vi var på trodde jag helt seriöst att jag skulle tuppa av! Det var dags! Vi satte oss på avsattsen och sekunden senare var vi påväg ner i 200 Km/h fritt fall under 40 sekunder. All rädsla var som bortblåst och jag hade bara så himla kul! Väl nere på marken pumpade adrenalinet och jag vill bara upp och hoppa igen! Imorgon kan jag nästan lova er en härlig film från mitt äventyr!

Resten av helgen i Stockholm har spenderats på Gröna Lund (första gången i mitt liv, skamligt nästan!), i Steffs släkts sommarställe ute i skärgården, fiskandes och solandes på båt, på bio och massa annat allmänt mys. Något som inte hör till vanligheterna är att det endast blev 3 timmars shopping. Jag hann inte stilla mitt shoppingbegär helt, men en jeansdress, en blus och ett par skor fick följa med mig hem till Jönköping. Tack för en oförglömlig helg älskling med familj

Förresten! Personalen i Boston har hört mina böner: Jag har fått en ny match! Det hade blivit 4 till utropstecken om familjen inte bodde utanför Minnesota och hade tre hundar. Jag är livrädd för hundar, har alltid varit..:/ Men jag deppar inte för på torsdag ska jag på intervju i Nässjö med SI sen är jag redo att leta familj hos dem med!