Jag är ett vrak. Ett riktigt jäkla vrak. Alltid har jag stört mig på brudar som går under om dom inte har en pojkvän att stödja sig mot. Brudar som går i taket om dom inte har någon att mysa med på alla hjärtans dag,  ja ni förstår vilken typ av folk jag pratar om. Idag känner jag mig lite som en utav dom, ja som en sådan fruktansvärt irriterande osjälvständig  människa.Jag hade precis börjat vänja mig vid att vara utan dig min ena halva. Eller vänja sig går ju inte att göra, men det gick bra ändå. Förut fanns det inte mycket här i Usa som kunde påminna mig om dig älskling, nu verkar det helt plötsligt som om allt påmninner om dig. När min lilla tjej idag frågar när jag och Stefan ska gifta oss och om hon får vara brudtärna så brast det. Jag som trodde jag skulle vara så stark när du åkte. Jag är tillbaka på ruta 1 helt enkelt men jag ska jobba mig tillbaka och det fort! Nu är det slut på deppet och istället är jag otroligt glad för dom underbara dagarna vi fick tillsammans för den här gången. Vi ses snart igen älskling (även att jag vet att det inte är sant så säger vi så).

Vi var på ett tivoli och spenderade mest tid i spelhallen (alla karuseller var stängda) och vid Shuffleboarden, mitt absoluta favoritspel genom tiderna. Vi trodde efter några timmar där inne att vi skulle gå hem med storkovan-istället kom vi hem några kronor fattigare men 2 fina löständer rikare. haha