Nu skriver jag det inlägg som jag så länge har fasat för att skriva- mitt sista i Sverige för en lång tid. Tårarna rinner hela tiden. Väskorna är packade, sista middagen med familjen är äten (får det att låta lite som jesus på korset) och nu pysslar jag med det allra sista, gud vilken lång resa det har varit från att ansökningen skickades in tills jag sitter här idag... Det lär inte bli många timmars sömn inatt, avfärd 4.00 från Ståltorpsgatan och innan dess kommer mina fina flickor och säger hej då. Ni är så söta som orkar gå upp mitt i natten.Sedan bär bilen av med familjen och älskling mot landvetter.  Jag vill helst inte tänka på det.

Jag kan verkligen inte förstå att jag faktiskt åker imon. Det är så obegripligt. Vill inte att detta ska låta som att vi aldrig ses igen men det är det jobbigaste jag någonsin gjort/kommer göra att behöva säga hej då till så många underbara människor som alltid har funnits där för en. Vissa som man träffar mer eller mindre varje dag, andra som man bara ser ibland men ändå betyder så fruktansvärt mycket.

Nu har Becca och Malin varit här och sagt hej då och innan var det avskedsfika med mina och stefans gemensamma kompisar. I fredags hade jag världens underbaraste avskedsmiddag med mina tjejer. Får berätta mer om allt sånt här sedan när jag kommer från i Usa för nu känns bloggen inte som prio ett, men vill bara tacka för alla fina presenter. Allihopa ligger nerpackade i väskorna och det värmer verkligen att veta att man har så många fina vänner som ni. Och tack för alla mail, sms, telefonsamtal och facebook  hälsningar. Ni är guld värda och jag kommer sakna er något obeskrivligt.

Nästa gång jag skriver är jag i Usa! Sköt om er nu allihopa, jag kommer tänka på er och sakna er varje dag!

Ni är så fina

♥♥♥