Oj nu ar det inte en lugn Frida som skriver- Jag och min alaskade van Sara som jag har delat hela denna resan med tillika hela aret, aitter nu och vantar pa taxin som ska ta oss till flygplatsen. Klockan 17.05 hoppar vi pa ett plan som gor att vi lamnar hela detta liv bakom oss. Ett ar som har varit battre an jag nagonsin kunnat dromma om. Det finns ingenting som skulle vilja ha gjort annorlunda Hade jag fatt valja bland hela Cultural cares register pa vardfamiljer hade jag valt den som jag har spenderat mitt ar hos. Idag kanns det som att jag har tre lillsystrar, en svensk och tva amerikanska. Jag har traffat sa otroligt mycket manniskor och manga vanner som jag vet kommer att sta mig nara livet ut. Jag har sett platser som jag bara har kunnat dromma om innan, daribland Grand Canyon, Hawaii, New York, Florida, skidakning i Utah och Lake Tahoe, Los Angeles med tillhorande O.C, San Diego, Nevada, Arizona, Texas besok hos Amanda, Yosemite och sist men inte minst alskade alskade San Francisco. Nu byter jag ut Golden Gate bron mot Munksjobron, Frozen Yogurt mot SIA-glass och Ymca mot Friskis&Svettis. Kanslorna som jag kanner just nu gar inte att beakriva. Jag ar sa otroligt lycklig over att jag snart ska fa traffa er alla igen men tanken att jag snart faktiskt ar hemma efter 13 manader utomlands ar svar att ta in.

Detta ar de sista raderna som jag skriver har i Usa. For en manad sedan avslutades ett liv som aupair. Idag avslutas aven livet som svensk i Californien. Ett ar som har varit det basta i mitt liv och det vill jag tacka alla som har varit del i. Stottningen fran hemmafronten har varit helt ofattbar. Alla paket och fina brev som ni har skickat mig har gjort mig gladare an ni nagonsin kan forsta.